undran,

Inget kan återgå till intet, allt lämnar spår. Alla människor som passerar ditt liv, alla upplevelser bra som dåliga stannar kvar. Inte ens om man ville kunde man stänga människor ute från ens liv, för de skulle endå finnas kvar. Det är som att det blir försent att ångra sig. Försent att se det som inget, att se de som förlorat. För det finns inget försent, bara sånt som redan har hänt och det som händer nu. Som har ett samspel i sig, eftersom det som redan skett påverkar allt idag. Så att de som går ut genom ditt liv och väljer att vända om, som väljer att bryta tystaden, får ett vaksamt hej. Ett samtal som tar slut, följd av en ännu längre tystnad. För att inget kan återgå till intet.